För dom band som band mig där har långsamt börjat lösas upp

Den rosa resväskan har åkt fram igen & imorgon är det jag som återigen vandrar Linköpings gator, återser staden & det gula huset ute på landet där allting började!

det finns en annan sida det finns någonting jag aldrig ser men jag vill inte veta vad för därifrån syns längtan mer men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Det är tentatider & jag borde befinna mig i den där kända tentabubblan - jag är långt därifrån.

Jag håller på att bekämpa ensamheten som idag blev ett faktum,  de där förbaskade tårarna som vill tränga fram & den där ständiga magvärken som tränger fram i magtrakten & inte vill lämna mig i fred.

Två dagar till tentan & jag kämpar med andra saker. Jag kramar nallen som är mitt sällskap i natt & glömmer allt som har med tenta att göra.

RSS 2.0