min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi inuti är du fjäderlätt och vit
när stressen tar över blir det inte många timmars sömn,
68 dagar kvar till examen - jag skriker av lycka & gråter av oro. Dagarna springer iväg! Den enda som inte springer, det är jag - jag är livrädd!
who wants to live forever
Det är än en gång tentatider & jag borde sitta med näsan nere i konsumtionsböckerna. Jag spenderar istället tiden med att göra kullerbyttor längs Kullagatan, vingla fram med finfina vänner & dricka kaffe.
Lägenheten behöver återigen städas men dammsugaren står kvar i städskåpet på grund av att jag har fått en fin liten vän som säger pip & skvätter iväg frön över hela köket.
Lägenheten behöver återigen städas men dammsugaren står kvar i städskåpet på grund av att jag har fått en fin liten vän som säger pip & skvätter iväg frön över hela köket.
what's broken can always be fixed and what's fixed will always be broken
Några dagar med de två äldre Cederbergarna & pojken från Lund resulterade i besök på både IKEA & NetOnNet, påskägg, bilkörande, kaffedrickande & sist men inte minst ett besök i Tyskland då pengarna flög iväg & bilen packades full.
Jag blev två stolar rikare & har äntligen tillräckligt många stolar till matbordet, ett par trasiga högtalare lämnades tillbaka & kommer förhoppningsvis hem igen om ett antal veckor. Jag placerade en fin liten Tassimo i mitt kök & fyllde på barskåpet med både det ena & det andra.
Nu är lägenheten tyst & tom & jag bäddar ner mig i sägen & jublar över att jag inte vinglar runt på vingliga ben ikväll.
ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
Håret är uppsatt mitt på huvudet, naglarna är målade blåa, magen värker, nallen ligger tätt intill, lägenheten är dammig & ofräsh & jag har ett plåster på fingret, igen.
Imorgon får jag storfrämmat från Linköping. De två äldre Cederbergarna tar en tur ner till Helsingborg & hälsar på sin dotter som de saknar så mycket. Det var ju trots allt 8 dagar sedan jag lämnade Linköping.
Storfrämmat innebär städning av lägenhet, så imorgon är det jag som dansar runt med dammsugaren & skurmoppen varvat med kaffe & en delmålskontrollskrivande.
there's no need to argue anymore
Ord räcker inte till, kameran har dragit åt dig ännu mer damm & jag är återigen hemma i Skåne efter några dagar hemma i hemstaden. Jag har äntligen lämnat tonåren bakom mig, sagt hejdå till en alldeles för kär vän & fällt en & annan tår. Jag har spenderat alldeles för många timmar med att undra & tänkt "this is it" & magvärken har återvänt & infinner sig nu mest hela tiden.
Trots att ord inte räcker till sammanfattar jag de senaste månaderna med:
Lycka, magvärk, systembolaget, kaffe, Linköping, tårar & sömnlösa nätter.
Lycka, magvärk, systembolaget, kaffe, Linköping, tårar & sömnlösa nätter.
This is it
du & jag under täcket
Sömnlös natt - klockan ringer vid sex imorgon & en heldag i Köpenhamn väntar.
Tankarna far & grannen hostar - nu säger jag godnatt för sista gången & hoppas att det för en gångs skull faktiskt funkar!
all I ask you
Klockan är alldeles för mycket & jag borde sovit för länge sedan.
Jag är tillbaka i Skåne & kära Helsingborg. Jag har blivit med bord & trasig tv & försöker så innerligt sudda bort stämpeln jag printat i pannan - utan resultat.
Jag säger godnatt & försöker sudda - sudda & återigen sudda..
För dom band som band mig där har långsamt börjat lösas upp
Den rosa resväskan har åkt fram igen & imorgon är det jag som återigen vandrar Linköpings gator, återser staden & det gula huset ute på landet där allting började!
det finns en annan sida det finns någonting jag aldrig ser men jag vill inte veta vad för därifrån syns längtan mer men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden
Det är tentatider & jag borde befinna mig i den där kända tentabubblan - jag är långt därifrån.
Jag håller på att bekämpa ensamheten som idag blev ett faktum, de där förbaskade tårarna som vill tränga fram & den där ständiga magvärken som tränger fram i magtrakten & inte vill lämna mig i fred.
Jag håller på att bekämpa ensamheten som idag blev ett faktum, de där förbaskade tårarna som vill tränga fram & den där ständiga magvärken som tränger fram i magtrakten & inte vill lämna mig i fred.
Två dagar till tentan & jag kämpar med andra saker. Jag kramar nallen som är mitt sällskap i natt & glömmer allt som har med tenta att göra.
home is whenever I'm with you
Hemlängtan blev för stor & en biljett bokades hem, en rosa resväska packades full & det bar av - hem, hem till mamma, hem till fikadejter där man känner sig som hemma, hem till den alldeles för lilla sängen i det lilla flickrummet, hem till det gula huset i byn, hem till tätorten på en slätt. Det är dags att vandra Linköpings gator igen!
Jag är hemma, en dag för tidigt till&med - nu tar vi bannemig semester!
Lika ung som hon är trasig en skör prinsessa svår att laga
Jag har äntligen fått en kyl som fungerar normalt (alltså är kall), jag har blivit godkänd på den andra analysen som skrivits & jag har bokat biljetter hem.
Om en vecka är det jag som än en gång vandrar på Linköpings gator igen, äntligen!
det går sönder i takt med värkande huvud
Hemlängtan, hugg i magen & trötthet, ett enkelt & kort sätt att förklara denna kväll.
I'd go twice around the world even though I may not find it
En flicka som hatar det där med ensamhet & en tom säng, vad tänkte hon när hon flyttade 40 mil bort som alla nära & kära & flyttade i en alldeles egen tvåa på 64 kvadrat? Bra fråga!
Trots att ensamheten kryper fram tätt som tätt, sängen gapar tom, håret är som alltid när jag är hemma - tovigt & uppsatt mitt på huvudet & tårarna tränger fram titt som tätt så klarar jag mig hyfsat bra. Jag lever, jag går upp på morgonen, gör det jag ska, lagar mat ("lagar" mat), & går & lägger mig på kvällen, med andra ord - jag klarar mig!
Dagens har spenderats i myskläder med håret på ända, med en alldeles för lång engelsk artikel som ska analyseras & en analys börjar äntligen ta form, ord efter ord skrivs & än så länge har 699 ord präntats ner i det där dokumentet som snart (förhoppningsvis) ska innehålla 1000 ord.
Pauser har jag unnat mig med, ett & annat avsnitt av desperate housewives har visats, kaffepauser, en & annan dejt på den där balkongen med utsikt över Danmark har jag haft & ett & annat telefonsamtal har jag dessutom hunnit med.
Nu ligger potatisen i ugnen & jag ska försöka få ner de där sista 300 orden på det där dokumentet som jag just nu skäms över att visa någon.
Men som sagt, jag lever & jag klarar mig!
får jag kliva indirekt på delen om hur allt skulle kunna ändras
Trots en kväll då frustrationen växte, naglarna blev kortare & kaffekonsumtionen ökade blev en tenta skriven & rättad & jag fick ett leende på läpparna, ökade mitt förråd med högskolepoäng & fick ett VG i bagaget.
En avklarad tenta innebar en ledig onsdag som först bjöd på besök i grannstaden Lund & jag kan numer kalla mig för medlem i Östgöta Nation, en lägenhet blev dammsugen & städad & jag tog tummen ur & bokade tvättstuga. På lördag är det jag som för andra gången som Skånetös vågar mig dit.
de ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Det är ännu en gång kvällen före en tenta, en kväll där frustrationen växer något enormt, böckerna är fyllda med post-it-lappar, naglarna blir kortare & kortare, kaffekonsumtionen fördubblas & ansiktsboken blir kopiöst mycket intressantare.
Detta är ännu en kväll där man känner att man inte räcker till, att energin inte finns & att jag skiter i det.
Jag kastar bollen i luften, ser var den landar, låter den studsa, ler när den stannar, vet var jag är man, är där jag hamnar, trevar och famlar, lever och andas
Den 25 augusti var dagen då bilen packades full, barndomsrummet var så gott som tomt & jag blev skånetös. I helgen var det exakt en månad sedan jag för första gången gick in i lägenheten som fick heta min, med blå dörr & mitt namn på brevlådan.
Biljetter inhandlades & den rosa resväskan packades - det var dags att lämna mitt "hem" för att åka "hem" igen. (Har fortfarande inte kommit fram till vad som ska kallas "hem") Det bjöds på mysiga fikastunder på både Trädgårdstorget & Stora torget, en lördagskväll på den efterlängtade ågatan med tequila, kramar & sneglande på den där bänken där jag då för exakt ett år sedan hade det gamla vanliga oviktiga fyllesnacket som man alltid har med främlingar, men den här gången blev snacket till verklighet & ett antal månader efter började vi räkna till tre tillsammans.
En månad har som sagt gått, & den har bjudit på en nollningsvecka, fina vänner, föreläsningar, tenta, en fin helg hemma i Linköping & storfrämmat från Lund.
Biljetter inhandlades & den rosa resväskan packades - det var dags att lämna mitt "hem" för att åka "hem" igen. (Har fortfarande inte kommit fram till vad som ska kallas "hem") Det bjöds på mysiga fikastunder på både Trädgårdstorget & Stora torget, en lördagskväll på den efterlängtade ågatan med tequila, kramar & sneglande på den där bänken där jag då för exakt ett år sedan hade det gamla vanliga oviktiga fyllesnacket som man alltid har med främlingar, men den här gången blev snacket till verklighet & ett antal månader efter började vi räkna till tre tillsammans.
vi måste gå härifrån innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss
Rummet är tomt, kartongerna & släpvagnen är fulla. Imorgon åker flyttlasset 37 mil härifrån till det som ska kallas mitt hem - jag blir skånetös!
Jag gör allting för sista gången (i alla fall på väldigt länge), jag fikar med fina vänner, jag dansar på ågatan & sover i min alldeles underbart sköna säng. Jag kramas hejdå, sover i en varm famn, går ågatan upp & ner & jag städar mitt rum. Jag kommer hem alldeles för sent & är den som släcker när alla andra har somnat, jag tar cancerpinne efter cancerpinne med min underbara vän & jag kör bil. Allting för sista gången - på väldigt länge.
Avskedskramarna avlöser varandra. Jag har aldrig varit bra på att säga "hejdå", så jag använder mig istället av "på-återseende". The fantastic four som vi denna sommaren har kallat oss åt finfin "på-återseende"-middag härom kvällen & jag insåg hur mycket jag tycker om de andra tre medlemmarna & insåg hur mycket jag kommer sakna dem.
Imorgon går jag ut från det gula huset i den lilla byn utanför Linköping som idag är mitt hem & går in i den förskräckligt fula lägenheten, nio trappor upp & genom den blåa dörren - till mitt nya hem, mitt nya liv.
thursday i dont care about you
Jag har tre dagar kvar att kalla min Linköpingsbo innan jag öppnar den blåa dörren in till min alldeles egen tvåa & blir en Skånetös.
Dagen med stort D närmar sig med stormsteg & jag har nog inte insett det än.
man måste dö några gånger innan man kan leva
För några veckor sedan kom förslaget om att åka ner till Skåne, närmare bestämt Helsingborg (möjligt min nya fina hemstad men sånt är ännu inte offentligt, glöm det!). Förslaget innehöll alldeles för många timmar i en svart bil med världens bästa chaufför, en natt i ett tält, en Säkert!, en The Ark & sist men absolut inte minst en väldigt fin Håkan Hellström.
Förslaget blev verklighet & i onsdags, alldeles för tidigt satte vi oss i den svarta bilen & världens bästa chaufför (nej, Inte du Jimmy!) tryckte på gasen & tog oss till Helsingborg. Ett antal timmar senare intog vi den finfina staden, slog upp tältet & tryckte lite till på gasen & intog Sofiero Slott.
Ett par timmar senare, med onda ben & fötter, var kvällen över. Tre finfina konserter var slut & vi var lyckliga! Jag hade äntligen fått se min gamle vän Håkan Hellström & tappat en & annan tår till en fin sång samtidigt som leendet var ett faktum.
Nästa anhalt var en underbart skönt luftmadrass & en torsdag som innehöll en rundvandring i Helsingborgs stad innan det var dags för chauffören att stampa på gasen för att ta oss tillbaka till den stad som vi känner till så väl vid det här laget, Linköping.
lost in the world
En alldeles för varm juni dag togs den mörklila marängen på & vi räknade till tre för absolut sista gången. Svetten rann, leendet var ett faktum & kramarna ville aldrig ta slut. Trots svett, ett fåtal misstag, ont i fötterna, en trasig solfjäder, en balpartner som absolut måste spilla på klänningen (två år i rad dessutom) & alldeles för många tårar var balen var done and done..
Två veckor senare var det dags att prova om den vita mössan fortfarande passade, springa med armarna uppsträckta upp mot den molninga himlen, skrika & sjunga "För vi har tagit studenten!". Det var dags att ta studenten! Trots punktering för en balpartner, moln som hängde över staden & onda ben kan ingenting beskriva känslan av att stå på trappan ut från skolan som hade varit min i tre års tid & skrika!
Ingenting kan beskriva lyckan den dagen, men ingen kan heller beskriva hur den där klumpen vred sig några extra varv i magen & ångesten som lever kvar i en!
Vad fasiken händer nu?
