man måste dö några gånger innan man kan leva
För några veckor sedan kom förslaget om att åka ner till Skåne, närmare bestämt Helsingborg (möjligt min nya fina hemstad men sånt är ännu inte offentligt, glöm det!). Förslaget innehöll alldeles för många timmar i en svart bil med världens bästa chaufför, en natt i ett tält, en Säkert!, en The Ark & sist men absolut inte minst en väldigt fin Håkan Hellström.
Förslaget blev verklighet & i onsdags, alldeles för tidigt satte vi oss i den svarta bilen & världens bästa chaufför (nej, Inte du Jimmy!) tryckte på gasen & tog oss till Helsingborg. Ett antal timmar senare intog vi den finfina staden, slog upp tältet & tryckte lite till på gasen & intog Sofiero Slott.
Ett par timmar senare, med onda ben & fötter, var kvällen över. Tre finfina konserter var slut & vi var lyckliga! Jag hade äntligen fått se min gamle vän Håkan Hellström & tappat en & annan tår till en fin sång samtidigt som leendet var ett faktum.
Nästa anhalt var en underbart skönt luftmadrass & en torsdag som innehöll en rundvandring i Helsingborgs stad innan det var dags för chauffören att stampa på gasen för att ta oss tillbaka till den stad som vi känner till så väl vid det här laget, Linköping.
Kommentarer
Postat av: stini
nu tycker jag att du avslöjar alldeles för lite för en nyfiken person som jag - HELSINGBORG? hur kommer det sig? vad ska du sysselsätta dig med där? (visst att vi bott i samma stad i tre månader men jag har sprungit på dig pinsamt lite.)
Trackback
