lost in the world
En alldeles för varm juni dag togs den mörklila marängen på & vi räknade till tre för absolut sista gången. Svetten rann, leendet var ett faktum & kramarna ville aldrig ta slut. Trots svett, ett fåtal misstag, ont i fötterna, en trasig solfjäder, en balpartner som absolut måste spilla på klänningen (två år i rad dessutom) & alldeles för många tårar var balen var done and done..
Två veckor senare var det dags att prova om den vita mössan fortfarande passade, springa med armarna uppsträckta upp mot den molninga himlen, skrika & sjunga "För vi har tagit studenten!". Det var dags att ta studenten! Trots punktering för en balpartner, moln som hängde över staden & onda ben kan ingenting beskriva känslan av att stå på trappan ut från skolan som hade varit min i tre års tid & skrika!
Ingenting kan beskriva lyckan den dagen, men ingen kan heller beskriva hur den där klumpen vred sig några extra varv i magen & ångesten som lever kvar i en!
Vad fasiken händer nu?
Kommentarer
Trackback
