the drinks we drank last night
Idag har jag ännu en gång räknat till tre & faktiskt lyckats, i alla fall ibland. Fick till&med några uppmuntrande ord från min kära balpartner, & det, det händer inte ofta ska ni veta!
maybe if I told you the right words
igår var det dags för ännu ett besök på vår kära gata i Linköping, Ågatan, det var nämligen dags att fira en motalabo som flyttat in till storstaden & tog med sina fina lantisvänner så att de skulle få uppleva sveriges farligaste gata. Det blev dans ända in på småtimmarna & benen & fötterna lyckades på något underligt sätt domna bort men gjorde ändå så fruktansvärt ont, vi tog den vanliga bussen hem till det vanliga huset & jag la mig på den vanliga madrassen & ögonlocken var så tunga att de var omöjliga att hålla öppna, som vanligt.
Efter ett oväntat besök på akuten för en Cederbergare blev det ändrade planer för kvällen, istället för förfest ute på landet i det gula huset blir det istället fest någonstans i stan, för att sedan inta ågatan igen.
i taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller
vi blev ett antal gula påsar rikare, blev mycket fattigare & gick därifrån med nästintill tomma plånböcker & med onda ben - det blev en lyckad dag!
det är så det går om man styr som en dåre på piller
about you and me and everyone we know
there was a knock on my door, but I'm not sure
I går kom min mamma hem med en present
& jag kan nu officiellt fortsätta lukta som den där "det-lukar-malin"-parfymen.
trots min väg vart lång kantats med gupp
den 8 februari är ett datum som går till världshistorian, den tisdagen var den dagen som det var min tur att slänga den gröna skylten all världens väg, springa med händerna över huvudet & skrika (nästan i alla fall) av lycka för att äntligen, äntligen slippa ångesten, pressen & allt annat som hör till ett körkort.
Den senaste tiden har jag levt körkort, slutat leva mitt liv & bara levt körkort, drömt mardrömmar om körkort, slängt ur mig fakta hit & dit om hur snabbt en tung lastbil får köra, om tjänstevikt & maxlast.
Den 8 februari var även den dagen som jag förlorade min gröna-skylten-oskuld & tryckte foten mot gasen på en motorväg mellan Linköping & Lund & firade papperslappen, (som ligger i tryckt förvar i plånboken) med en cider som på något sätt fick en pojkarna från Skåne att se sötare ut & jag förblev den fnittrande flickan.
Jag fnittrar, jag skrattar, för ni, nu har jag även jag
KÖRKORT!
you told me how to walk but left me running here
like no night has been or will be again
Det är inte så underbart som det låter.
this one's for the lonely the ones that seek and find only to be let down time after time
live this way, live this way
vi har ett paket ballerinakex i skafferiet,
förlåt, vi hade ett paket ballerinakex i skafferiet.