maliin'

Den 19 september kom med stormsteg & gjorde facebook fullproppat med massa valprat, Sverige galet & de flesta röstkorten använda men jag vet i alla fall ett röstkort som förblev oanvänt, mitt. Efter tjat från både höger & vänster om hur viktigt valet är & att det är ens plikt & ja, jag tror att jag skulle kunna skriva en bok av alla anledningar jag fick höra, fick jag nog & gjorde det omöjligt för mig att rösta.



Men, valet blev inte som sand mellan fingrarna utan jag spenderade min söndag i en skola i Ekholmen med att vara hemskt ansvarig för en stor del av invånarna i Ekholmens röster och stoppa ner rösterna i en urna "gul, vit blå" & dessutom spendera hela min kväll med att räkna de förbaskade rösterna, & som många sa, jag drömde om färgerna gul, vit & blå natten efter.

Dagen med stort D kom till slut, trots halsont & en näsa som var täppt, & det var dags för mig & en fin vän att bege oss upp till Garnisonen för att avlägga ed & sanningen från en kall marskväll skulle fram, trots blickar som skulle kunnat skära genom betong, skakande ben & nervositet tog det slut & en stor sten släppte från min mage.



När min sten var borta började väntan på att min fina väns sten skulle falla & det gjorde även den, en efterlängtad fika stod sedan på schemat, gud som vi hade längtat & gud va gott den smakade, efter timmar av fikande hoppade vi på första bästa buss till Vidingsjö där en vit, sockersöt hund väntade på en tur runt i Vidingsjökvarteren i kvällssolen



Dagen som som jag önskat ska försvinna hela sommaren lider nu mot sitt slut & det gör mig inte ett dugg.

en kväll när näsan känns extra täppt & huvudet extra tungt
& hjärtat gör sådär fasligt ont ( jag måste sluta snoka )
men inte spelar det någon roll hur dåligt jag mår,
imorgon är det dags
& det kan inte ens den tyngsta förkylningen stoppa.